Idag åkte yngsta dottern och jag till Midsommarkransen för att köpa lampor på Svenska Armaturer. Efteråt slank vi in i grannbutiken, Dunke Design. Sonen och dottern var där för ett knappt år sedan och köpte jättesnygga stolar till vårt kontor, och nu hade vi bestämt att även kika in där, när vi ändå var på plats. Direkt när jag kliver innanför dörrarna hinner jag tänka; oj, va tjejen bakom kassan är lik Sara!
Jag frågar om det är ok att plåta och börjar gå runt och ta lite bilder till bloggen. Jag vet. Visst är den gröna verkstadsbänken helt makalöst snygg!
Hela butiken är proppad med en massa ögongodis må jag säga. Handplockade vintageprylar och industrilampor i en snygg mix. För att inte tala om möblerna. SÅ snygga. De är Dunke Design ensamma återförsäljare för i hela Europa. Men det får bli ett eget inlägg framöver.
Den stora händelsen var det speciella återseende som snart skulle utspela sig vid kassan. Jag går fram till tjejen jag tyckte jag kände igen och började småprata. Det visade sig att vi båda redan följde varandra på Instagram och samtalet gick vidare. Hon fortsatte berätta lite om sig själv och vart hon kom ifrån. Då ramlade myntet ned och jag förstod; detta ÄR Sara! När hon säger sitt namn och jag berättar vem jag är så stiger tårarna i ögonen på oss båda.
När vi växte upp, hon i Göteborg, och jag, först utanför Ulricehamn och senare Varberg, så var våra familjer mkt nära vänner. Inte minst hennes föräldrar och mina farföräldrar. Vi har lekt många gånger, tillsammans med våra syskon, både hos varandra men ännu mer hemma hos min farmor och farfar. Hon berättar att hon, varje gång de passerat Ulricehamn genom åren, har berättat för sin man om besöken hemma hos Torsten och Emy, min farmor och farfar. SÅ otroligt roligt. Och märkligt. Att ses så oväntat. Det är säkert 30 år sedan sist. Det känns verkligen som ett möte "meant to be".
Tack Sara och Jörgen för en varm och fantastisk pratstund. På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar