SAMARBETE
Innanför de här blå dörrarna gömmer sig en över 150 år gammal skatt. Ett välbevarat franskt hem byggt år 1854. De flesta stengolven och flera av tapeterna finns kvar i original, precis som de vackra höga fönstren, de snirkliga franska balkongerna och pardörrar to die for.
Huset byggdes av paret Beaulac, en rik familj som ägde stora delar av byn och marken omkring och som bodde kvar i sitt magnifika stenhus ända tills de dog, 95 och 97 år gamla.
Detta visste vi dock inte särskilt mycket om, maken och jag, när vi landade på flygplatsen i Montpellier i måndags eftermiddag.
Vi hämtade ut vår hyrbil (ett måste om du funderar på att göra samma resa) och satte GPS:en på 8 Avenue de Fontes, Neffies, för att köra de ca 45 minuterna till vårt mål; La Belle Vue B&B Charmant.
Efter några mil på motorvägen gick färden vidare på små krokiga vägar på den sydfranska landsbygden. Böljande vinfält och sandfärgade stenhus så långt ögat nådde. Så makalöst vackert.
anar byn Neffies där framme, och börjar förstå att detta är något alldeles alldeles speciellt.
Vi hade kommit till en liten plats som verkade sova sin allra skönaste törnrosasömn. Stilla gator med hus som tagna ur samma saga.
Man liksom bara väntade att det skulle kliva ut en sagoprinsessa på någon av alla de vackra balkongerna.....
..... men det gjorde det konstigt nog inte. Eller så var vi inte tillräckligt uppmärksamma. Det fanns ju så mycket vackert att titta på.
Direkt efter denna vackra grind visade GPS:en att vi skulle svänga höger.
..... mot Fontes och Adissan. Dock bara några gator till.
Förbi ännu ett charmigt hus, med skyltar och träportar som jag gärna smugglat med hem, (attans att vi reste endast med handbagage), några meter till tills GPS:en plötsligt visade; "målet ligger på höger sida".
När vi klev ur bilen stod vi precis utanför detta makalöst vackra gamla stenhus. Vi trodde först att vi kommit fel. Det kändes så.....hemlighetsfullt på något sätt.
..... men så såg vi den lilla plåtskylten LA BELLE VUE, öppnade grinden och klev in. In i sagan som fanns där bakom den gnisslande grinden.Där bakom gömde sig en prunkande liten trädgård, med så vackra växter och stilleben (finn ett fel) så jag hade kunnat stanna där med min kamera. Länge.
Men vi drogs liksom upp för den vackra stentrappan, omgivna av en magiskt doft, som jag önskar att jag kunnat få med i bilden,
förbi ännu en prinsess-balkong, Törnrosa gömde sig dock även nu,
upp till den blå, sagolika dörren......