Att bli mormor.
 En helt ny säsong i livet.
 Stort. Överväldigande. 

Vi fick träffa honom för första gången igår. 

Tårarna rann på både maken och mig när vi, tillsammans med stolt moster och morbror, klev in på BB-hotellet. På Danderyds sjukhus, igår eftermiddag.

Han är så fin. Helt perfekt. 

Knappt ett dygn gammal tittade han stort på oss. 

Helt omedveten om hur länge vi väntat på honom. På detta speciella ögonblick.

Att tillsammans få se sin förstfödda bli mamma. 

Så ofattbart speciellt.

Inte konstigt att man rörs till tårar.

Imorgon fyller hon 25 år. 

25 år sedan hon kom till oss och förändrade våra liv totalt.

Detta att bli förälder.

Svårt att greppa.

Man kan inte förstå vilken total förvandling det blir i livet.

Vår lilla E.

Som nu blivit mamma.

Hon var lika fulländad. Då när hon kom ut till oss.

Som hennes lille nyfödde son är. I sin morfars trygga famn.

 Minnen väcks till liv.

Det blev ju inte alls som jag tänkt.

Då i Juli 1992.

När jag själv blev mamma.

Katastrofsnitt.

Grönklädda människor som springer in dit jag ligger på en brits. 

Helt oförberedd.

7 minuter senare får min man vår dotter i sin famn.

Jag är sövd. Vet ingenting om vad precis har hänt.

Trauma.

Om allt det här berättar jag i en Pod. Lyssna gärna om du vill. Nr 7 i listan som dyker upp när du klickar på länken. (Lina Nielsen intervjuar Marlene Agemo) https://itunes.apple.com/se/podcast/sisterhood-podden/id1210424442?mt=2&i=1000384567128