Idag, när Hanna Wendelbo har "grönt är skönt" som tema på sin fotoutmaning, kan jag inte låta bli att visa upp mina älskade pardörrar i originalfärg. Först byggde maken ett högskåp där vi satte in dem och det blev en riktigt majestätisk pjäs. Ett jätteskåp som svalde massor, men som inte fick plats i takhöjd när vi sedan flyttade till gården. Där fick de istället hedersplatsen i den gamla, flera hundra år gamla, timmerväggen i hallen.
En gång i tiden satt de i ett gammalt växthus. När jag hittade dem, för över tio år sedan nu, stod de gömda och bortglömda i ett fallfärdigt uthus. Trodde inte mina ögon när jag tog en nyfiken liten kik in i den grånade, rangliga lilla byggnaden som stod i trädgården till huset som vi hyrde. Längst inne i mörket stod de, täckta med damm och spindelnät.
Vår hyresvärd var trädgårdsmästare i tredje generation och berättade att det gamla paret suttit i ett växthus i hans farföräldrars trädgårdsmästeri. Han skrattade oförstående när jag tog mod till mig och frågade om jag fick köpa dem. "Äh! Det där gamla skräpet behöver du inte betala för. Vad du nu skall ha dem till...."
Jag minns hur jag, med makens hjälp, skyndade dit och hämtade dem, så att vår kära hyresvärd inte skulle hinna ångra sig. Det gjorde han aldrig. Han förstod inte värdet i dem och har troligen inte skänkt dem en tanke sedan dess. Hos oss däremot skänker de glädje varje dag där de sitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar