TACK

 Inte kunde jag väl ana, när jag startade mitt Fru Vintage-konto på Instagram, att det skulle vara så roligt! Att det skulle ge så mycket inspiration. Så mycket positiv energi. Det är verkligen en härlig

 del av IG, den som handlar om inredning o liknande. Bara en massa fina kommentarer, delningar av varandras konton och uppmuntrande pepp. SÅ roligt! Jag tänker ibland att det skulle vara så roligt att träffa alla fina "vänner" därute IRL. Att ha något slags event där vi alla kunde kär tårta och prata på riktigt. Dock kan det bli lite svårt att ses hela gänget......

Idag har det nämligen slagit över till 25000 följare inne hos Fru Vintage! SÅ galet roligt! Jag önskar att jag hade kunnat bjuda er, var och en, på pastelligt söta macarones och kaffe, hemma kring mitt köksbord. Och berätta hur glad jag är för alla era fina kommentarer! Hur de faktiskt värmer så mycket mer än någon av er anar. Härmed vill jag iallafall uttrycka mitt stora TACK! Tack för att ni sprider så mycket fint och positivt! Det behövs sannerligen i vår kalla mörka värld idag. Även om det nu bara handlar om något så trivialt som inredning på Instagram.

Fredag. Så skönt. Sitter i soffan med datorn i knät och betar av lite jobb på mejlen. Att jobba med sitt eget företag är minsann det bästa. Att foga över sin egen tid och jobba när det passar en själv. Värt mer än alla pengar i världen.

 Samtidigt som jag scrollar runt på Instagram, och njuter av alla vackra fredagsbuketter och soliga höstbilder, så kan jag inte undgå nyheterna på tv. En fruktansvärd förödelse på Haiti, efter den hänsynslöst grymma orkanen Matthew. En förtvivlad medarbetare från Röda Korset tittar in i kameran och berättar att människor lider brist på allt. Inget vatten. Ingen mat.

 Det går inte att få ihop hur vi här hemma i trygga Sverige njuter av höstsolen samtidigt som människor kämpar för sina liv på samma jordklot. Det är inte rättvist. Samtidigt måste vi fortsätta med det. Att njuta och vara tacksamma över allt det fantastiks som vi har. OCH, samtidigt, kan vi vara med och göra livet drägligt för andra på ett väldigt enkelt sätt. Tex Swisha till Läkarmissionen på  90 00 217. En organisation som jag jobbat med under många år, och som jag har stort förtroende för.

Ett drömskt hus......

Något som alltid fascinerat mig är gamla övergivna hus. Det är ngt i mig som liksom går igång. Vem bodde här? Hur länge? Varför övergav man bara huset? Varför tog ingen annan över? Hur länge har det stått tomt.....?

Den här skönheten ligger i Piemonte-dalen i Norra Italien. Vi var precis på väg att susa förbi. Tack å lov fick jag syn på det vackra gamla stenhuset i tid, så att maken hann bromsa in. Snäll som han är så körde vi sakta ned på den igenvuxna grusvägen, så att jag kunde hoppa ur med kameran i högsta hugg.

Jamen visst är det väl magiskt med grönskan som letat sig in i det snirkliga balkongräcket.Oj vad fint det måste varit en gång när det var i bruk. Tänk bara den grönblå dubbeldörren.

Vägg iväg med boningshuset verkar det vara något slags magasin.

Jag känner på något lustigt sätt hur kreativitets väcks. Vid åsynen av gamla fina byggnader som den här vill jag skapa något..... Jag får lust att starta ett nytt företag, designa möbler, skriva en bok (well) måla en vägg eller något annat kreativt. Kanske på samma sätt som en artist får lust att skriva en låt. Typ.

Någon gång vill jag äga ett vackert gammalt stenhus i Italien. Någon gång.....

Vila.....

Pratade om det med en vän häromdagen. (Love u om du läser det här;) Hur svårt många av oss, västerländska stressade människor, har att tagga ned och koppla av. Att vi knappt vet vad vi skall ta oss till om vi har en stund över. Slängde ut frågan i en grupp tjejer; vad gör du för att ladda batterierna och ta hand om dig själv? Flera hade inget svar. Det var så längesedan så man minns inte vad man gillar att göra. Dagarna, och kvällarna, är fullproppade med jobb, hus å hem och barnens aktiviteter.

En annan dag lät det så här på långpromenaden med en vännina; "jag är SÅ trött på dagens tjat om egentid hit och egentid dit. Alla dessa föräldrar som är vana att ha sin barnlösa vecka och som får panik när livet kommer i kapp, så att man missar sin egentid"

Ja ni..... Det gäller att hitta balansen. Själv sätter jag mig gärna med kaffekoppen i solen en dag som denna. Helt utan dåligt samvete. Jag tänker att vi behöver lära oss själva, och våra barn, att vi är beroende av både och för att må bra och hålla i längden. Att, å ena sidan, ta ansvar och dra sitt strå till stacken. Att göra sitt allra bästa när man skall väl skall utföra något, helst mer än det förväntade, men i andra stunden är det lika viktigt att veta vad man gillar att göra för att vila, och ladda sina egna batterier. Och dessutom faktiskt se till att göra det. Japp!   Bilder Noah Agemo

 Fredag. Solen skiner och jag sitter inne och försöker jobba med en gnällande taxtik vid mina fötter. Stina har nu blivit 6 månader och löper för första gången. Lilla gumman. Hon är inte alls sig lik. Är hon inne vill hon ut, och är hon ute vill hon in...... Linneservetter från Ancher Design

Annars är det äntligen dax för sonen Noah och hans Ida att flytta in i nya lägenheten på Rörstrandsgatan inne i stan idag, så snart skall vi bära lådor. Det blir SÅ makalöst snyggt! Får se om mamma/svärmor får tillåtelse att plåta lite där framöver, så att ni får se.

Efter det blir det förhoppningsvis soffan här hemma. Det har minsann varit en intensiv vecka. Foto Noah Agemo

Drömmer mig tillbaka......

Snacka om att längta till värmen i Italien en regnig dag som denna. Till de charmiga gränderna och fantastisk natur. Jag drömmer mig tillbaka till vackra Piemonte-dalen och önskar så att jag var där på riktigt. Att jag som då, susade fram i en nedcabbad liten bil med käre maken som chaufför.

För det var vad vi gjorde en av dagarna, under vår tripp till Villa La Madonna, för ett par veckor sedan. Vi fick hyra deras lilla bil väldigt förmånligt, tack Marie, och drog iväg direkt efter frukost.

Vilken underbar känsla att få susa iväg med håret fladdrande och de varma luften i ansiktet. Det kändes som att befinna sig i en film. SÅ otroligt mysigt!

Piemonte är otroligt vackert med böljande vinfält och frodig natur. Vi njöt av utflykten från första stund.

Vårt första stopp blev den lilla staden Alba, ca 1 1/2 timmes väg från Villa La Madonna. Alba är mest känd för att vara världens centrum för delikatessen tryffel. Varje år i Oktober går den berömda tryffel-marknaden med tillhörande auktion av stapeln. Då flyger folk in från världens alla hörn för att buda till sig detta vita och svarta guld. Så det är väl egentligen då man skall vara där.

Inte jättemycket att se annars. Vi var där en onsdag och deras matmarknad är öppen endast lördagar vilket var lite synd. Men vi köpte med oss ett par burkar tryffel och en stor bit fin Parmesan så det var värt turen ändå.

Innan vi drog vidare så hann vi med en försenad 11-kaffe på ett litet bageri. Semester är ju mycket kaffe och fika. Eller hur!?

Efter Alba drog vi vidare mot den lilla byn Nieve. Efter tips från Marie Eklund, grundare och ägare av Villa La Madonna (tillsammans med sin syster Annika) tänkte vi äta lunch på en känd liten restaurang, som jag inte minns namnet på just nu....

Nieve var verkligen en pittoresk lite by. Värd ett besök, särskilt om man som jag gillar att plåta vackra små stenhus och trånga gränder. Vart vi hamnade på den där lunchen får bli ett annat inlägg. Det blev inte restaurangen som Marie tipsat om, den hade stängt igen efter 34 år(!) Typiskt. Men vi fick oss en fantastiskt god lunch med en makalös vy. Men som sagt, det får jag berätta mer om i ett annat inlägg. Nu måste jag dra vidare i livet. Ha en fin onsdag alla härliga blogg-läsare!

MITT KÖK

Alltså. Kök. Finns det något mysigare!? Den finns ingen plats i ett hem som jag trivs så bra i som köket. Det är liksom hjärtat i ett hus. Att sitta runt köksbordet, oavsett om det är med en kopp kaffe, söndagsstek  eller av snabbmakaroner (å vad sugen jag blev på det! Det blir inte så ofta längre, när man inte har några småbarn som bestämmer menyn) Det blir liksom intimare samtal kring köksbordet än i vardagsrumssoffan

Jag får många frågor om vårt kök och nu tänkte jag ta mig tid att svara på endel av dem. Först och främst gällande köksskåpen så är det en mix av stommar från det blågula varuhuset och fronten som är platsbygd av min man. Vi letade länge och väl bland alla dyra märkeskök och insåg att de flesta av dem var gjorda av exakt samma stommar. Det var ingen skillnad på dem från Ikea och superdyra märkeskök. Så vi bestämde helt enkelt att köpa den billiga inredningen och att bygga skåpen själva.

 Vi har valt, som de flesta andra idag, att inte ha några överskåp, utan endast öppna hyllor. De som sitter ovanför diskbänken byggde maken av breda plank som vi klädde in i plåt. Vi lät helt enkelt vårt lokala plåtslageri knäcka till dem i rätt storlek. Konsolerna har vi plockat ihop från gården här hemma. De är gamla och rostiga och passar perfekt in i stilen som vi ville skapa. En mix av lantligt och industriell stil.

 Det mesta av vårt porslinet, förutom det som står i de öppna hyllorna, får plats i vitrinskåpet. Det är byggt av gamla pardörrar som jag köpte via Blocket för många år sedan. När vi renoverade köket i våras så målade vi resten av köket i en liknande grå kulör som pardörrarna.

 Något som jag är väldigt nöjd med i vår köksrenovering, är att vi tog in snickarbänken från verkstaden. Den står nu mitt i köket och är perfekt både som avställningsyta och arbetsbänk. Industrilamporna som hänger i taket är också gamla och rostiga och passar perfekt som punktbelysning när man förbereder maten.

En annan sak som jag är jättenöjd med i vårt kök är placeringen av diskhon. Att stå och titta ut över hästhagarna när man diskar är sk vardagslyx. Fler bilder från min favoritplats i hemmet, köket, kommer framöver, så håll utkik. Bilderna tagna av Noah Agemo