Tillbaka till rötterna..... del 1

 Jag tänker att ju äldre man blir, ju mer intresserad blir man av sitt ursprung och sina rötter. Man blir lätt nostalgisk när man tittar på gamla bilder. Det där om att man minns sin barndoms sommarlov som ständigt soliga. Inget regn och elände utan bara glass och ett oändligt badande i havet. Jag älskar gamla fotografier. En händelse man helt glömt bort och som kommer till liv i en bild. Plötsligt minns man precis och kommer ihåg en massa detaljer, man kan nästan komma ihåg doften vid tillfället. Jag är glad för familjens och släktens gamla fotoalbum. Just nu letar mina fastrar i sina gömmor för att hitta bilder som jag efterfrågat. Bla på Henrikssons Handelsträdgård från min barndomsstad Ulricehamn. Bilden ovan hittade jag på Ulricehamns Tidnings hemsida  Jag har även mejlat med chefredaktören Henrik. Han hälsade mig välkommen att komma och bläddra i deras pappersarkiv eftersom de inte har så gamla artiklar på nätet. Det hade ju varit riktigt kul! Det får väl bli vid något besök av släkten framöver.

Det här är min fina farfar, Torsten Henriksson, i full färd med att skörda tulpaner på Henrikssons Handelsträdgård, i Villa stan i Ulricehamn. En fantastiskt fin människa. Alltid vänlig och omtänksam, med ett stort hjärta för människor. 

Rörelsen med odling och försäljning av snittblommor grundades i början på 1920-talet av hans far, min gammelfarfar ,Gunnar Henriksson. Redan som tonåring fick farfar  Torsten sedan ta över ansvaret för ruljansen, då hans far blev svårt sjuk.

I mitten på 50-talet tog han sedan över och drev "trägårn" tillsammans med 2 av sina syskon och en kusin.

Jag minns ljudet av lunchklockan som tjöt på handelsträdgården. Högt som bara den. Då var det dax för lunch och farfar kom in till det dukade bordet där farmor väntade.

 Under bordet hade hon lagt ut tidningspapper för att farfar skulle slippa ta av sig sina svarta snörkängor. Tidningspappret blev jordigt och jag har tänkt i efterhand att det måste varit jordspår hela vägen från hallen in i köket;)

Mina systrar och jag, och ibland kusiner, brukade sitta under köksbordet, när farfar kom in, och titta på hans stora kängor. Jag minns exakt hur de såg ut. Jag minns doften i farmors kök. Ofta av biffar och alltid av kaffe. Farmor drack sitt kaffe på fat, med en sockerbit i munnen. Jag tyckte alltid att det såg så gott ut. Och att det lät så roligt när hon sörplade.

Det där med odling har som sagt gått i släkten. Här är en bild på min pappa som redan som tonåring även han började jobba i trägårn. Jag får kanske anledning att återkomma i ämnet om mina kära fastrar hittar fler bilder.

 Idag är det min lillebror Emanuel som tar odlingsmanteln vidare. Han är sedan några år tillbaka odlingschef på Rydells blommor i Vallentuna. Coolt eller hur. Hur ett intresse och en "fallenhet" för något går vidare till kommande generationer. Det återstår att se om någon av brorsans tre små pojkar kommer att gå i sin far, farfars, farfarsfars och hans fars fotsteg. Det vore ju kul om någon av dem blev femte generationen blomsterkungar.

 Senast jag hälsade på lillebrorsan, på jobbet, så hade han precis packat en vagn med Hyacinter som skulle till slottet för en blomsterutställning. Så den, åtminstone tillfälliga, kungliga hovleverantören fick åka på öppningen av utställningen och hänga med drottning Silvia. Tänk vad roligt för henne!