Dadlar for the win

Jag älskar Dadlar. Eftersom jag undviker vitt socker så är de perfekta att söta med. Denna bild är från ett inlägg om äppelpaj sötad med Dadlar. Supergott! Receptet hittar du under rubriken "Äppeltider".

Det blir ju ännu bättre när man läser hur nyttiga de dessutom är;

 En av dadelns viktigaste hälsoeffekter är dess förmåga att reglera ett friskt nervsystem, detta tack vare det rika kaliuminnehållet. Forskare menar att ett högre intag av kalium (ca.400 mg) kan minska risken för stroke med 40 %. Dadlar innehåller även ämnen som kan minska det dåliga LDL-kolesterolet. 

Dadlar för en välmående mage
Nikotinsyran i dadlarna kan hjälpa mot tarmbesvär och regelbundet intag av frukten kontrollerar tillväxten av patologiska organismer och bidrar till tillväxten av de nyttiga bakterierna som behövs för en välfungerande tarm. Dadlar är även rika på fibrer och har en milt laxerande effekt och kan hjälpa den som lider av förstoppning. Studier har även visat att dadlar effektivt kan förhindra cancer i magen. 

Full med viktiga näringsämnen
Dadlar innehåller rikligt med näringsämnen, inklusive sju olika vitaminer och tio mineraler såsom till exempel C-vitamin, A-vitamin, flera B-vitaminer, kalcium och järn. De är även rika på kalium och niacin. Till exempel järn nödvändigt för produktionen av röda blodkroppar som transporterar alla näringsämnen till cellerna. Magnesium är viktigt för utvecklingen av friska ben och för energiomsättning. Dadlar är dessutom kolesterolfria och innehåller lite fett.

Hur bra. Perfekta tilltugget till kaffet när sötsugen sätter in....

Så.....vad gör en nu....

Ja.... hur gör en nu....? Det var ju så väldans lätt att klicka hem de där vackra fröpåsarna.

För vem, liksom, kan motstå namn som Wilshire Ripple, Blue Velvet och Black Night? Ingen. Iallafall inte jag. Så makalöst vackra namn och så makalöst vackra påsar.....

Så.... Nu sitter jag här med favoritkoppen kaffe, och tittar på min fina fröpåsar. Trots att jag har tre (!) generationer trädgårdsmästare bakåt i familjen, som du ju redan läst i tidigare inlägg, så är jag usel med växter. Varenda vår så tänker jag likadant; i år händer det. Nu skall jag sannerligen få till den där lummiga fina trädgården med blommor som jag bara kan gå ut och knipsa ihop (kan man säga så?) en krispig bukett av, i morgonsolen. Eller sno ihop en god sallad av grönsaker från egna trädgårdslandet. Varje år drömmer jag om samma sak. De gröna fingrarna, från generationerna bakåt, verkar dock inte ha drabbat mig alls. För det blir aldrig något vidare med mina stora odlarplaner. Några krukor med färdiga plantor på sin höjd.

Men i år blir det annorlunda. Nu har jag nämligen plockat fram Ida Magntorns inspirerande bok Home Stories. Så nu sitter jag med kapitlet "Tankar om trädgård" och läser; " hela huset blev övervuxet med kaprifol och vildvin och verandan fick väggar av små rosor som kunde klättra. Därinne satt mormor i ljusgrå sidenklänning och uppfostrade sina barn. Omkring henne flög så mycket bin och humlor att det lät som en mycket svag orgelmusik"  text av Tove Jansson ur Bildhuggarens dotter     Lite så tänker jag mig liksom.

Men det är snarare så att jag håller med Ida Magntorn i hennes egna funderingar; "det fascinerar mig det där långsiktiga tänkandet. Jag tycker att det är svårt att planera så långt i förväg. Jag vill göra saker genast. Det skall bli fint direkt. Har svårt att tåla mig ett par år för att se om det växte till som jag hade tänkt. Om det nu blev något alls."

Tur att jag har svärföräldrarna i huset bredvid. De har drivit handelsträdgård med tomater, gurka och blommor i många år. Nu är de pensionärer sedan länge och i sommar skall de få jobba så mkt det vill i min prunkande trädgård. Maken och jag planerar nämligen även att bygga ett växthus, där vi skall sitta med morgonkaffet i vårsolen. Jajamensan. Jag har ju redan köpt mina första fröpåsar....

Idag är det storkalas i himlen och du får äta så många Semlor du vill. Grattis på 72-årsdagen pappa! Jag saknar dig oändligt.

Tillbaka till rötterna..... del 1

 Jag tänker att ju äldre man blir, ju mer intresserad blir man av sitt ursprung och sina rötter. Man blir lätt nostalgisk när man tittar på gamla bilder. Det där om att man minns sin barndoms sommarlov som ständigt soliga. Inget regn och elände utan bara glass och ett oändligt badande i havet. Jag älskar gamla fotografier. En händelse man helt glömt bort och som kommer till liv i en bild. Plötsligt minns man precis och kommer ihåg en massa detaljer, man kan nästan komma ihåg doften vid tillfället. Jag är glad för familjens och släktens gamla fotoalbum. Just nu letar mina fastrar i sina gömmor för att hitta bilder som jag efterfrågat. Bla på Henrikssons Handelsträdgård från min barndomsstad Ulricehamn. Bilden ovan hittade jag på Ulricehamns Tidnings hemsida  Jag har även mejlat med chefredaktören Henrik. Han hälsade mig välkommen att komma och bläddra i deras pappersarkiv eftersom de inte har så gamla artiklar på nätet. Det hade ju varit riktigt kul! Det får väl bli vid något besök av släkten framöver.

Det här är min fina farfar, Torsten Henriksson, i full färd med att skörda tulpaner på Henrikssons Handelsträdgård, i Villa stan i Ulricehamn. En fantastiskt fin människa. Alltid vänlig och omtänksam, med ett stort hjärta för människor. 

Rörelsen med odling och försäljning av snittblommor grundades i början på 1920-talet av hans far, min gammelfarfar ,Gunnar Henriksson. Redan som tonåring fick farfar  Torsten sedan ta över ansvaret för ruljansen, då hans far blev svårt sjuk.

I mitten på 50-talet tog han sedan över och drev "trägårn" tillsammans med 2 av sina syskon och en kusin.

Jag minns ljudet av lunchklockan som tjöt på handelsträdgården. Högt som bara den. Då var det dax för lunch och farfar kom in till det dukade bordet där farmor väntade.

 Under bordet hade hon lagt ut tidningspapper för att farfar skulle slippa ta av sig sina svarta snörkängor. Tidningspappret blev jordigt och jag har tänkt i efterhand att det måste varit jordspår hela vägen från hallen in i köket;)

Mina systrar och jag, och ibland kusiner, brukade sitta under köksbordet, när farfar kom in, och titta på hans stora kängor. Jag minns exakt hur de såg ut. Jag minns doften i farmors kök. Ofta av biffar och alltid av kaffe. Farmor drack sitt kaffe på fat, med en sockerbit i munnen. Jag tyckte alltid att det såg så gott ut. Och att det lät så roligt när hon sörplade.

Det där med odling har som sagt gått i släkten. Här är en bild på min pappa som redan som tonåring även han började jobba i trägårn. Jag får kanske anledning att återkomma i ämnet om mina kära fastrar hittar fler bilder.

 Idag är det min lillebror Emanuel som tar odlingsmanteln vidare. Han är sedan några år tillbaka odlingschef på Rydells blommor i Vallentuna. Coolt eller hur. Hur ett intresse och en "fallenhet" för något går vidare till kommande generationer. Det återstår att se om någon av brorsans tre små pojkar kommer att gå i sin far, farfars, farfarsfars och hans fars fotsteg. Det vore ju kul om någon av dem blev femte generationen blomsterkungar.

 Senast jag hälsade på lillebrorsan, på jobbet, så hade han precis packat en vagn med Hyacinter som skulle till slottet för en blomsterutställning. Så den, åtminstone tillfälliga, kungliga hovleverantören fick åka på öppningen av utställningen och hänga med drottning Silvia. Tänk vad roligt för henne!

The best is yet to come.

Jag tycker verkligen att det är något befriande i att städa ut julen och flytta in färska blommor, gärna tulpaner. Inte bara för att jag älskar tulpansäsongen.
(Kärleken till tulpaner ligger förresten i generna på ett lite speciellt sätt. Just de här har min lillebror odlat för Rydells blommor, där han är odlingschef. Stolt storasyster, Ett annat blogginlägg framöver kommer förklara hur;) Utan också för att det liksom skänker hopp och liv till det nya året på något sätt. Hopp om våren långt där framme. Hopp om ett nytt år. Hopp om saker som jag vill skall bli ännu bättre under det nya året.

Jag fick en fantastiskt bra almanacka, som heter "The best is yet to come" av en fin vän häromdan. Den startar bla med en "Dream planning"- man fyller i sin Bucket List för 2017, planera för sina drömmar för de första 3 månaderna, 6 månader och för hela året. Den innehåller även en "Focus Check"- vad lägger jag min tid på?, en "Generositet planning"-vem vill jag investera min tid i, vem vill jag hjälpa lite extra under den här säsongen.
 En sida handlar om "Heart Check"- vad behöver jag släppa taget om det här året, vem behöver jag förlåta, vilka rädslor håller mig tillbaka i det jag vill göra 2017. Osv, osv.

SÅ otroligt bra! Man kan fnysa åt alla nyårslöften som ges vid ett årsskifte; folk skall träna mer och äta bättre, sluta röka, börja läsa böcker, och vad det nu kan handla om.
 Jag tror att det är jätteviktigt med nyårslöften. Att passa på att summera det gångna året.
Vad vill jag fortsätta göra? Vad behöver jag sluta med. Vilka nya steg behöver jag våga ta för att lyckas med mina drömmar för det nya året. Det är ju ändå så att vill jag lyckas med något jag inte gjort förut, så behöver jag börja göra saker jag inte gjort förut. Logiskt.

 Kanske finns det människor som jag behöver släppa taget om. Som drar energi och får mig på negativa tankar. Själv är jag väldigt noga med vem jag låter tala in i mitt liv och ge mig råd.

 Kanske behöver jag planera in "reflektionstid" i almanackan. Tid där jag är med mig själv och fyller på med positiva tankar genom en bok, en kopp kaffe eller vad det nu är som man gillar. Jag tror att det är bra att välja ut en speciell plats där man ger sig själv utrymme att tänka en tanke hela vägen och hämta kraft för det man står i.
Det kan vara älsklingsfåtöljen eller en speciell glänta i skogen. Kanske är det egentid i bilen för någon. Vi lever i ett samhälle som rusar på i full speed dygnet runt. Den där stilla, livsviktiga tiden finns liksom inte naturligt längre. Den behöver vi skapa.

Så..... Min lilla uppmaning till oss alla denna första "riktiga" arbetsvecka på året; ge dig själv tid att summera ditt gångna år. Rensa ut saker som skäl din glädje och energi. Fyll på med nytt. Våga kliva ur din Comfort zone och prova något du inte gjort förut. Omge dig med människor som ger dig energi och positiv input. Bjud in någon ny i ditt liv. Kanske någon som DU kan ha en positiv inverkan på. Skriv ner dina drömmar och planera för ditt bästa år hittills.
PS. Blev du sugen på almanackan? Här kan du beställa din egen

TRETTONDAGEN

Oj vad vi har eldat i kaminerna de senaste dagarna. SÅ mysigt! (Ja, vi behöver svärta kaminen i köket...) Finns ingen värme som är så skön som från en brasa. För att inte tala om sprakandet och knastret från vedträn. Underbart.

Vi har verkligen vänt på dygnet de här dagarna. T.o.m jag har snudd på blivit en nattuggla.  Det går ju an när man kan sova hur länge man vill och sen ta sig en extra lur på dan. Som tur är har vi begåvats med en tax som gillar att sova. Gärna så här på favoritplatsen;) 

Maken fixade brunch på det vi hade hemma. Lyx. Till vardags äter jag alltid min Chia-pudding och ett ägg till frukost, gott med lite omväxling såhär på Trettondagen.

Hör du jazzmusiken i bakgrunden?

Åsså dottern som gör allt för att förstöra mammans stämningsbilder;)

Efter frukosten blev det en långpromenad i det svinkalla vädret. Nej förresten. Det blev det inte.... Burr! Hoppas att du har en fin Trettondag i kylan!

This is us....

 Sitter framför brasan i köket och ler åt alla fina kommentarer och heja-rop som jag fått sedan jag "kom ut" och visade den allra första bilden någonsin, på mig, här på bloggen. Haha! Superkul med all er respons. Tack!
Jag inser att det finns en hel del skriva om mina 46 år, så jag får väl ta det i blogg-etapper framöver. Ni kan dock vara lugna. Jag kommer inte att skriva om allt här;)
Jag har bloggat på Fruvintage till och från i över 6 år nu. Dock tog jag bort alla mina gamla inlägg när jag började jobba på Läkarmissionen 2012.
Det var också då jag började skriva i 3:e person och endast om second hand och vintage. Det var jätteroliga år, som jag får anledning att komma tillbaka till framöver.
För drygt ett år sedan sa jag upp mig på LM och startade mitt eget företag. Dock gör jag fortfarande jobb åt LM, en organisation jag har STORT förtroende för, men som sagt; vi återkommer i det ämnet.
Bilden är tagen av  Johanna och Lina när de gjorde reportage hos oss för några år sedan.

Nu hade jag ju lovat att det skulle handla lite mer om mig personligen. På bilden ser ni mig och min stora kärlek, ja jag syftar då på mannen th om mig, inte jycken.

 Mackan och jag har hängt ihop sedan vi var 13 år, dvs i drygt 33 år nu (konstigt när man inte är mer än typ 25 år) och har tre fantastiska barn tillsammans; Ellen född -92, Noah född -93 och Nelly född-97. Och så Stina såklart. Tax-tös som hunnit bli 9 månader.

Vi bor på en hästgård norr om Stockholm som består av stall, ridhus, ridbana och hagar samt 3 boningshus. I det ena bor mina svärföräldrar och i det andra Mackan, Nelly, Stina och jag. I det tredje bodde min mamma några år, men när hon flyttade till Småland så blåste vi ut det gamla timmerhuset och nu väntar det på att få en ny inredning under våren.

Käre maken driver vårt byggföretag, Agemo Bygg AB, sedan snart 20 år. Själv startade jag, som sagt, ett till företag för 1 år sedan där jag bla gör inredningsjobb. Jag har även andra planer för det framåt, så ytterligare en sak vi får anledning att återkomma till här på bloggen framöver.

Det var en liten skvätt om mig hörni. TACK som sagt för alla era fina kommentarer på Instagram men också mejl som jag fått sedan igår. Det gör mig glad att ni vill fortsätta hänga här med mig på Fruvintage.

Mitt mål är åtminstone ett inlägg per dag, men det kommer nog att variera lite.

Nu är det dags för ett försenat träningspass med efterföljande bastu. När man varit gift med en finne i 27 år så är bastubad (vedeldar såklart) lika naturligt som att borsta tänder. 

Med önskan om en trevlig och skön Trettondagsafton!

Bildenbär tagen av vår son Noah Agemo

This is me.....

Yes. Det här är jag. I egen hög person. Jag har funderat en längre tid över hur jag skall göra med bloggen. Mitt Instagram-konto med samma namn har hyfsat många följare. Jag älskar det forumet och har tyckt att det varit jättekul att dela mina bilder där. Inredningssidan av IG är väldigt peppande och alla har en positiv och skön attityd. Jag tänker att jag skall fortsätta på någorlunda samma sätt med @fruvintage Dock älskar jag att skriva och det känns inte som att IG är rätt forum för längre texter. 

Som någon av mina följare uttryckte det; "de bloggar jag läser handlar om saker som ger något mer än bara bilder som hälsa, träning och liknande. Inredningsinspiration hämtar jag på IG"

 Jag håller med. Om man tar sig tiden att läsa en blogg så behöver det ge mer än bara snygga inredningsbilder. Även om jag kan tycka en bild är supersnygg, på något IG-konto jag följer, så vill det mycket till för att jag skall följa uppmaningen; "kolla bloggen för fler bilder".

Så..... Jag tänker att jag skall utveckla min blogg framöver. Fortsätta skriva om inredning, men inte bara. Det blir så tunt. Hädanefter kommer jag att skriva även om annat. Lite om mig själv, personligt men inte privat, som man brukar säga, men även lite om min strävan att äta och leva hälsosamt. Om den "där balansen i livet" som är så populär att prata om idag. Men kanske även lite om min familj, något lättare mattips, lite mode här och där, träningstips och ja....livet..... 

Jag vet inte hur många som är intresserade att läsa en medelålders kvinnas (kloka?) tankar. Men som sagt, jag älskar att skriva så jag kör. Häng på om du har lust! 

Ytterst sett ser jag ändå bloggen som endel av mitt företag Agemo Create & Building Group AB. Jag har tankar om hur, får se hur det utvecklas framöver;)

Imorgon utlovas iallafall mitt allra första blogg-inlägg om mig själv. Stay tuned.....