......är dagens ord, i min fotoutmaning som pågår nu i April. Tankarna med mina bilder och texter, till den, har förändrats de senaste dagarna. Såklart. Allt känns plötsligt så ytligt och trivialt.
Man vill liksom ta vara på det speciella som uppstått genom dådet i fredags. Medmänskligheten. Värmen. Öppenheten. Någon berättade om en helt annan känsla på tunnelbanan de senaste dagarna. Istället för att skärma av sig och bara stirra rakt fram, för att slippa möta andras blickar, så har människor istället sökt kontakt. Velat sitta nära och prata.
Låt oss hjälpas åt att bevara det positiva som uppstått genom denna tragedi. Låt oss dela med oss av oss själva och vår medmänsklighet. Vara generösa. I det lilla. I vardagen.
När våra barn var små lärde vi dem att göra "änglahyss". Omtänksamma, snälla handlingar som man gör utan att förvänta sig något tillbaka. Bara för att uppmuntra någon.
Vid ett tillfälle bestod änglahysset i att barnen fick hjälpa till och laga en stor gryta Chili com carne. Den åkte vi sedan och lämnade till en storfamilj som vi kände. Det visade sig att mamman i familjen hade det tufft, just den dagen, och hade suckat för sig själv; "tänk om man slapp laga middag. Bara en enda dag". Det gjorde hon den dagen.
Glädjen som min man, barnen och jag kände när vi åkte därifrån, var minst lika stor som mammans som kunde servera sin familj färdiglagad mat.
Låt oss sprida kärlek och göra många änglahyss den här påsken. Låt oss göra det alltid. Även när vardagslunken efter helgen, och det som hänt, börjar igen.
Livet blir så mycket enklare och roligare när vi gör det tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar